Hyeena

Det hände en gång en sak när jag gick bageri ett tag på gymnasiet som jag inte riktigt kan släppa.
Eftersom jag inte var så intresserad av det jag gick, så var det ju för det första väldigt sällan jag var där.
När jag väl var där, visade jag nog mitt missnöje lite för tydligt.
Min bagerilärare försökte och försökte med mig ändå. Att jag skulle komma och vara med på lektionerna iaf och försöka tycka att det var lite roligt.

En dag när vi hade bagerilektion blev jag väldigt sugen på godis. Jag fick låna en tjuga av min bagerilärare. Jag lovade att jag skulle betala tillbaka den. Han sa "det vet jag att du gör". Detta var första året.

I mitten av andra året kom jag in på min "travlinje" som jag egentligen ville gå. Jag skulle gå klart det andra året inom bageri, sen börja om gymnasiet där jag ville vara.

På avslutningen kom jag på det. Jag hade inte gett min bagerilärare sin tjuga tillbaka. Jag gick till mitt skåp och tog fram en sedel.
När jag kom fram till honom för att säga hejdå och krama honom så gav jag den till honom.
Han lyfte mig verkligen upp från marken och kramade mig jättehårt när han såg den. "Jag visste väl att jag skulle få den".
Hans reaktion var så overklig på något vis. Han blev så glad.

Jag har tänkt på det här en hel del. Vad hade hänt om jag hade glömt det helt?
Han hade en bild av mig att jag var på ett visst sätt. Jag gav honom rätt. Var det allt?
Det var så... stort.